Gullbodas Mandel G824-1311
|
Född 13-04-2013
|
Mandel är en av de två första kaninerna vi köpte, tillsammans med kullsystern Vilma som numera är såld. Hon har hittills fått fyra kullar med 6-8 ungar. I hennes första kull hamnade en unge utanför boet ett par dagar gammal och frös ihjäl, men sedan dess har hon hållit alla kullarna väl inbäddade och tagit hand om dem riktigt bra. Ytterligare en unge förlorade hon ett annat år, runt en vecka gammal, men eftersom att hon tagit så väl hand om de övriga och generellt är en bra mamma, ser jag inte någon enstaka unge som ett problem när det kommer till frågan om lämpliga avelsdjur.
Mandel är social, nyfiken och trevlig, men är inte mycket för att bli klappad på och sitta och mysa med oss. Hon är lugn och stabil, i den mån någon gotlandskanin kan kallas för lugn, och har alltid haft koll på saker och ting. Som yngre var hon den av systrarna som var mest avvaktande och mest vaksam av de två. Ute i hagen kunde hon till exempel börja stampa och gömma sig medan Vilma lugnt satt kvar och åt, vilket kan låta som något negativt, men när det läskiga kom närmare flög Vilma i panik medan Mandel helt enkelt väntade på att det skulle försvinna för att sedan lugnt komma ut igen. Så länge de bodde ihop vad Mandel den dominanta, och jag såg henne hela tiden som den stabila och beräknande när Vilma var den ovetande och impulsiva.
En för mig lite rolig historia är från när de var riktigt små och fortfarande bodde kvar hos uppfödaren allihop. Uppfödaren var min klasskompis och jag var ofta där och hälsade på. Vi gav en morotsbit till Vilda, Mandels mamma, men hon fick inte äta den ifred - alla som sett kaninungar i den åldern då de börjar äta fast föda kan föreställa sig hur det såg ut. Så Vilda sprang helt enkelt iväg och gömde moroten, och jag vet inte riktigt vad hon tänkte på, men hon grävde till och med ner den i halmen. Det hjälpte en stund, ungarna sprang runt ett tag men förstod snart att moroten var borta. Förutom Mandel - så fort Vilda flyttat på sig, sprang Mandel dit och grävde upp moroten. Jag tror inte de andra någonsin fattade att hon hade den. Smart unge!
Hon har tålamod med sina ungar och låter oss vara i boet och titta utan problem. Första året gick hon tillsammans med ena dottern från det att de föddes i mars fram till någon gång under vintern, då dottern blev såld. Även senare år har någon enstaka dotter bott kvar utan problem.
Mandel är halvsyster till Lilja, född två år tidigare efter samma pappa.
Sedan Mandel först flyttade till oss har vår genbank vuxit lite, och Mandel är nu släkt med alla våra övriga gotlandskaniner utom Svante. Hon har fått flera fina kullar hos oss, och vi känner att hon egentligen inte har så mycket mer att tillföra till just vårt genbanksarbete. Däremot har hon flera år kvar och det vore synd att ta henne ur avel redan nu, så vi funderar på att låta henne flytta vidare till någon annan genbank. På så vis får hon bidra till någon annans avel i ett par år, samtidigt som hon lämnar plats för någon annan som har något nytt att tillföra vår genbank.
Mandel är social, nyfiken och trevlig, men är inte mycket för att bli klappad på och sitta och mysa med oss. Hon är lugn och stabil, i den mån någon gotlandskanin kan kallas för lugn, och har alltid haft koll på saker och ting. Som yngre var hon den av systrarna som var mest avvaktande och mest vaksam av de två. Ute i hagen kunde hon till exempel börja stampa och gömma sig medan Vilma lugnt satt kvar och åt, vilket kan låta som något negativt, men när det läskiga kom närmare flög Vilma i panik medan Mandel helt enkelt väntade på att det skulle försvinna för att sedan lugnt komma ut igen. Så länge de bodde ihop vad Mandel den dominanta, och jag såg henne hela tiden som den stabila och beräknande när Vilma var den ovetande och impulsiva.
En för mig lite rolig historia är från när de var riktigt små och fortfarande bodde kvar hos uppfödaren allihop. Uppfödaren var min klasskompis och jag var ofta där och hälsade på. Vi gav en morotsbit till Vilda, Mandels mamma, men hon fick inte äta den ifred - alla som sett kaninungar i den åldern då de börjar äta fast föda kan föreställa sig hur det såg ut. Så Vilda sprang helt enkelt iväg och gömde moroten, och jag vet inte riktigt vad hon tänkte på, men hon grävde till och med ner den i halmen. Det hjälpte en stund, ungarna sprang runt ett tag men förstod snart att moroten var borta. Förutom Mandel - så fort Vilda flyttat på sig, sprang Mandel dit och grävde upp moroten. Jag tror inte de andra någonsin fattade att hon hade den. Smart unge!
Hon har tålamod med sina ungar och låter oss vara i boet och titta utan problem. Första året gick hon tillsammans med ena dottern från det att de föddes i mars fram till någon gång under vintern, då dottern blev såld. Även senare år har någon enstaka dotter bott kvar utan problem.
Mandel är halvsyster till Lilja, född två år tidigare efter samma pappa.
Sedan Mandel först flyttade till oss har vår genbank vuxit lite, och Mandel är nu släkt med alla våra övriga gotlandskaniner utom Svante. Hon har fått flera fina kullar hos oss, och vi känner att hon egentligen inte har så mycket mer att tillföra till just vårt genbanksarbete. Däremot har hon flera år kvar och det vore synd att ta henne ur avel redan nu, så vi funderar på att låta henne flytta vidare till någon annan genbank. På så vis får hon bidra till någon annans avel i ett par år, samtidigt som hon lämnar plats för någon annan som har något nytt att tillföra vår genbank.
Avkommor med genbanksintyg:
2014:
Kryddkullen E: Edens Svante G304-1313 Örtagårdens Kamomill G1004-1411 Örtagårdens Salvia G1004-1412 Örtagårdens Mynta G1004-1413 Örtagårdens Koriander G1004-1414 Örtagårdens Timjan G1004-1415 Örtagårdens Mejram G1004-1416 Örtagårdens Kyndel G1004-1417 2015: Mandels andra kull E: Edens Svante G304-1313 Örtagårdens Smulan G1004-1511 Örtagårdens Hassel G1004-1512 2016: Planetkullen E: Edens Svante G304-1313 Örtagårdens Sotis G1004-1612 Örtagårdens Tellus G1004-1613 Örtagårdens Pluto G1004-1614 Örtagårdens Saturnus G1004-1615 Örtagårdens Vidar G1004-1616 2017: Valborgskullen E: Edens Svante G304-1313 Aeon's Flamma G1004-1711 Aeon's Gnista G1004-1712 Aeon's Aska G1004-1713 Aeon's Sot G1004-1714 Aeon's Rök G1004-1715 Aeon's Kol G1004-1716 Aeon's Glöd G1004-1717 |
Kön: Hona
Ras: Gotlandskanin Genbanksnummer: G824-1311 Färg: Svart/gul japantecknad Färgkod: Aam bjb C_ Dd gg Far: Jakobsbergs Putte G757-1122 Mor: Fredriksdals Vilda G10-1112 Inavelskoefficient: 3,43% Genomsnittligt släktskap (2018): 4,07% |
Härstamning:
Komplett härstamning finns hos föreningen Gotlandskaninen.
|
|
Generation 1
E: Putte 757-1122 Generation 2 EE: Anton 662-0811 EU: Dalmatina 694-0942 Generation 3 EEE: Mimer 414-0791 EEU: Belinda 632-0822 EUE: Puff 674-0913 EUU: Milla 167-0751 Generation 4 EEEE: Rig 6-0613 EEEU: Drifta 414-0641 EEUE: Tintin 140-0711 EEUU: Sally 529-0725 EUEE: Filur 558-0813 EUEU: Lärka 642-0823 EUUE: Beach Boy 411-311G EUUU: Prickan 167-0653 Generation 5 EEEEE: Plister 29-0541 EEEEU: Siglinn 106-0522 EEEUE: Esra 493-0512 EEEUU: Fanny 493-0532 EEUEE: Beryll 425-0624 EEUEU: Kummin 425-0612 EEUUE: Drabant 529-0624 EEUUU: Laura 576-0622 EUEEE: Anton 558-0512 EUEEU: Caramel 505-0511 EUEUE: Loke 414-0783 EUEUU: Dagmar 529-0723 EUUEE: Grålle 5-142G EUUEU: Vixi 201-121G EUUUE: Buster 479-0413 EUUUU: Ariel 167-0549 |
Generation 1
U: Vilda 10-1112 Generation 2 UE: Oscar 411-0912 UU: Fin 505-072 Generation 3 UEE: Musse Pigg 488-0821 UEU: Nova 167-0821 UUE: Sture 7-211G UUU: Svarta Sara 505-0512 Generation 4 UEEE: Vitfot 488-0711 UEEU: Geisha 488-0722 UEUE: Beach Boy 411-311G UEUU: Klarabella 167-0732 UUEE: UUEU: UUUE: Sören 128-021G UUUU: Saga 216-0311 Generation 5 UEEEE: Maskros 411-0615 UEEEU: Svarta Pion 233-0422 UEEUE: Benjamin 488-0635 UEEUU: Ina 175-0395 UEUEE: Grålle 5-142G UEUEU: Vixi 201-121G UEUUE: Pinoccio 167-0525 UEUUU: Skuttis 216-0315 UUEEE: UUEEU: UUEUE: UUEUU: UUUEE: Sune 201-042G UUUEU: Stina 342-022G UUUUE: Tretton 233-211G UUUUU: Siri 128-142G |