Aeon's Gnista
Kön: Hona
Genbanksnummer: G1004-1712 Färg: Svart/vit zobeljapan? E: Edens Svante G304-1313 U: Gullbodas Mandel G824-1311 Hovsätters Sivert
Kön: Hane
Genbanksnummer: G1163-1793 Färg: Järngrå wienertecknad E: Hovsätters Beauty-Ful G1163-1623 U: Hovsätters Dröm G1163-6141 |
Gullbodas Lilja
Kön: Hona
Genbanksnummer: G824-1521 Färg: Viltgul brokad wienertecknad E: Jakobsbergs Putte G757-1122 U: Hogens Gertie G933-1432 Aeon's Vidar
Kön: Hane
Genbanksnummer: G1004-1616 Färg: Svart/vit japantecknad E: Edens Svante G304-1313 U: Gullbodas Mandel G824-1311 |
Gotlandskaninen som ras
Som jag skrivit på annat ställe är gotlandskaninen en medelstor ras på 3-5 kg, och de har i regel mycket energi. Inte lika mycket som somliga av hoppkaninerna förstås, eftersom att de inte är framavlade för att rusa fram på en bana, men de behöver stora utrymmen att röra sig på och kan som alla kaniner lätt bli uttråkade om där inte finns något att göra. De är nyfikna och i min erfarenhet snabblärda, framåt och ofta orädda om de bara får bekanta sig med nya saker i sin egen takt. Precis som vilken annan kanin som helst kan de bli otroligt tillgivna med rätt hantering, men det tar ofta ett tag innan de börjar lita på nya människor och de har ofta en väldigt stark egen vilja. Det kan bli en stor fördel för någon som söker en hoppkanin - om de tycker om att hoppa, kommer de att hoppa ordentligt. Men det kan också innebära att det tar lite tid innan det är du som håller i kopplet som kan bestämma vart ni ska, eller huruvida du ska få lyfta upp kaninen eller inte. Som med alla kaniner är det hur mycket tid du lägger ner som avgör vilken relation ni får till varandra, men gotlandskaninen känns generellt inte som någon nybörjarkanin, med tanke på temperamentet i kombination med kaninens storlek.
En gotlandskanin som hamnar i ett hem där merparten av tiden spenderas i bur behöver gott om utrymme för att inte bli frustrerad. I övrigt är gotlandskaninen social och nyfiken. Den är lättfödd och klarar sig för det mesta alldeles utmärkt på enbart hö eller gräs, eventuellt med lite extra tillskott till växande djur eller digivande honor, om det verkar behövas. Pellets bör undvikas eller ges i väldigt liten mängd, och då en pelletssort med högt fiberinnehåll och låg protein- och fetthalt. När det gäller hö uppskattar i varje fall våra djur lite grövre hö bäst, det som är allra finast och tunnast och i mångas ögon ser "bäst" ut uppskattas inte lika mycket och hamnar ofta på golvet i buren istället.
Gotlandskaninen är i regel en frisk ras med goda modersegenskaper, och får i genomsnitt 6-8 ungar per kull, även om 10-12 ungar förekommer hos vissa individer. Alla eller de flesta av ungarna överlever om inget oförutsett händer, eftersom att genbanksaveln väljer bort individer som har svårt att ta hand om sina ungar. Självklart finns undantag, som alltid. Bettfel förekommer i princip inte alls, och vad jag vet så förekommer inte heller de andra genetiska defekter som finns hos en del andra raser (med undantag för megacolon, som hänger ihop med genen för brokade kaniner, förstås).
En gotlandskanin som hamnar i ett hem där merparten av tiden spenderas i bur behöver gott om utrymme för att inte bli frustrerad. I övrigt är gotlandskaninen social och nyfiken. Den är lättfödd och klarar sig för det mesta alldeles utmärkt på enbart hö eller gräs, eventuellt med lite extra tillskott till växande djur eller digivande honor, om det verkar behövas. Pellets bör undvikas eller ges i väldigt liten mängd, och då en pelletssort med högt fiberinnehåll och låg protein- och fetthalt. När det gäller hö uppskattar i varje fall våra djur lite grövre hö bäst, det som är allra finast och tunnast och i mångas ögon ser "bäst" ut uppskattas inte lika mycket och hamnar ofta på golvet i buren istället.
Gotlandskaninen är i regel en frisk ras med goda modersegenskaper, och får i genomsnitt 6-8 ungar per kull, även om 10-12 ungar förekommer hos vissa individer. Alla eller de flesta av ungarna överlever om inget oförutsett händer, eftersom att genbanksaveln väljer bort individer som har svårt att ta hand om sina ungar. Självklart finns undantag, som alltid. Bettfel förekommer i princip inte alls, och vad jag vet så förekommer inte heller de andra genetiska defekter som finns hos en del andra raser (med undantag för megacolon, som hänger ihop med genen för brokade kaniner, förstås).