Vad är en Gotlandskanin?
Gotlandskaninen är en svensk lantras, som klassas som utrotningshotad och som idag finns i genbanker som arbetar för att bevara den gamla lantrasen. Citat från Föreningen Gotlandskaninen:
"Kaniner har hållits som husdjur i Sverige åtminstone sedan 1500-talet. Förr var det inte ovanligt att man hade kaniner i lagårdarna. De åt av det korna spillde ner på golvet, förökade sig och blev ett relativt lättproducerat och snabbväxande tillskott till hushållet. Under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet började man avla fram nya kaninraser med inriktning på kött, päls, skinn eller färg. Den gamla lantrasen kom så att minska för att nästan försvinna helt. Den fanns dock kvar på Gotland och uppmärksammades åter efter ett upprop i tidskriften Kaninuppfödaren 1976. Gotlandskaninen är således en lokal variant av den gamla svenska lantraskaninen. Den har ingenting med vildkaninerna (rabbisarna) på Gotland att göra, rabbisarna kom dit för ca 100 år sen. Föreningen Gotlandskaninen bildades 1984 med syfte att arbeta för bevarande av rasen. Numera finns cirka 150 uppfödare, spridda över hela landet, som ingår i ett genbankssystem. Gotlandskaninen är av Jordbruksverket klassad som utrotningshotad svensk husdjursras."
Gotlandskaninen är en mellanstor ras, som blir ca 3-5 kg. De är i allmänhet pigga, sociala och nyfikna, med spring i benen. De finns i alla möjliga färger och det är stor variation inom rasen. De har ingen rasstandard och ställs inte ut på utställningar, de har endast en rasram som beskriver de yttre gränserna av hur rasen ser ut och tillåter relativt stor variation. Vad jag vet förekommer inga ärftliga defekter inom rasen, undantaget megacolon som hänger ihop med anlaget för brokat och riskerar att dyka upp när två brokade individer paras (vilket gäller samtliga raser). Därför undviker vi att para två brokade kaniner med varandra.
"Kaniner har hållits som husdjur i Sverige åtminstone sedan 1500-talet. Förr var det inte ovanligt att man hade kaniner i lagårdarna. De åt av det korna spillde ner på golvet, förökade sig och blev ett relativt lättproducerat och snabbväxande tillskott till hushållet. Under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet började man avla fram nya kaninraser med inriktning på kött, päls, skinn eller färg. Den gamla lantrasen kom så att minska för att nästan försvinna helt. Den fanns dock kvar på Gotland och uppmärksammades åter efter ett upprop i tidskriften Kaninuppfödaren 1976. Gotlandskaninen är således en lokal variant av den gamla svenska lantraskaninen. Den har ingenting med vildkaninerna (rabbisarna) på Gotland att göra, rabbisarna kom dit för ca 100 år sen. Föreningen Gotlandskaninen bildades 1984 med syfte att arbeta för bevarande av rasen. Numera finns cirka 150 uppfödare, spridda över hela landet, som ingår i ett genbankssystem. Gotlandskaninen är av Jordbruksverket klassad som utrotningshotad svensk husdjursras."
Gotlandskaninen är en mellanstor ras, som blir ca 3-5 kg. De är i allmänhet pigga, sociala och nyfikna, med spring i benen. De finns i alla möjliga färger och det är stor variation inom rasen. De har ingen rasstandard och ställs inte ut på utställningar, de har endast en rasram som beskriver de yttre gränserna av hur rasen ser ut och tillåter relativt stor variation. Vad jag vet förekommer inga ärftliga defekter inom rasen, undantaget megacolon som hänger ihop med anlaget för brokat och riskerar att dyka upp när två brokade individer paras (vilket gäller samtliga raser). Därför undviker vi att para två brokade kaniner med varandra.
Vad är en genbank?
Enskilda personer blir godkända att hålla genbank och förbinder sig då att följa föreningens riktlinjer. Citat från Föreningen Gotlandskaninen:
"Föreningen Gotlandskaninen har styrdokument som beskriver hur avelsarbetet organiseras. Dessa är godkända av Jordbruksverket. De viktigaste är avelsplan samt plan- och riktlinjer som registerförande förening. Bevarandearbetet bedrivs i form av genbank. Det innebär att avel sker så att inga nya djur kan föras in i populationen annat än i form av ättlingar till djur som redan finns inom genbanken. Det finns inga hinder att föra ut djur ur genbanken.
Uppfödarna sluter ett genbankskontrakt med föreningen. De åtar sig då att avla och föda upp kaninerna enligt föreningens regler. Avkommor registreras med hjälp av ett genbanksintyg som uppfödaren utfärdar. Både mamman och pappan måste vara registrerade genbanksdjur. En kopia på genbanksintyget sänds till föreningen, som registrerar kaninen i gotlandskaninregistret eller i mellerudskaninregistret. Med hjälp av dessa register kan varje enskild kanins härstamning tillbaka till ursprungsdjuren visas."
Eftersom att målet är att bevara mångfalden inom rasen, och inga nya djur får föras in, håller vi inavelsgraden så låg som möjligt. Då alla nu levande gotlandskaniner härstammar från en liten mängd founder-djur är alla släkt med varandra någonstans, och att undvika inavel helt är omöjligt om avelsarbetet ska kunna fortsätta. Vi siktar på att hålla inavelsgraden på högst runt 3%, lägre om möjligt.
"Föreningen Gotlandskaninen har styrdokument som beskriver hur avelsarbetet organiseras. Dessa är godkända av Jordbruksverket. De viktigaste är avelsplan samt plan- och riktlinjer som registerförande förening. Bevarandearbetet bedrivs i form av genbank. Det innebär att avel sker så att inga nya djur kan föras in i populationen annat än i form av ättlingar till djur som redan finns inom genbanken. Det finns inga hinder att föra ut djur ur genbanken.
Uppfödarna sluter ett genbankskontrakt med föreningen. De åtar sig då att avla och föda upp kaninerna enligt föreningens regler. Avkommor registreras med hjälp av ett genbanksintyg som uppfödaren utfärdar. Både mamman och pappan måste vara registrerade genbanksdjur. En kopia på genbanksintyget sänds till föreningen, som registrerar kaninen i gotlandskaninregistret eller i mellerudskaninregistret. Med hjälp av dessa register kan varje enskild kanins härstamning tillbaka till ursprungsdjuren visas."
Eftersom att målet är att bevara mångfalden inom rasen, och inga nya djur får föras in, håller vi inavelsgraden så låg som möjligt. Då alla nu levande gotlandskaniner härstammar från en liten mängd founder-djur är alla släkt med varandra någonstans, och att undvika inavel helt är omöjligt om avelsarbetet ska kunna fortsätta. Vi siktar på att hålla inavelsgraden på högst runt 3%, lägre om möjligt.
Varför just Gotlandskanin - och varför i genbank?
Hur kommer det sig att vi valde att skaffa just gotlandskaniner? Här kommer en liten text skriven av min mor, eftersom att det vid den tiden var hon som i slutänden avgjorde huruvida vi skulle skaffa djur eller inte. Texten är tagen direkt från vår gamla hemsida.
"Vi tycker att det är viktigt att värna om gamla kulturarv, oavsett om det handlar om djur, växter och lantbruksmetoder, eller arkitektur, musik och konsthantverk. Det är viktigt att inte helt glömma bort gamla metoder, liksom att inte enbart hålla moderna, hårt drivna plantor och djur.
De gamla sorterna har andra kvaliteter och vi vet inte när i framtiden det kan komma att bli livsviktigt för oss människor.
Att vi från början valde just gotlandskaniner beror på att en av Hennys tidigare klasskompisar har gotlandskaniner i genbank. De inspirerade oss genom sin entusiasm och sin syn på djurhållning. Det var från den genbanken vi köpte våra första kaniner, Vilma och Mandel, och därför kändes det också logiskt att även vi skulle välja att bli genbank och fortsätta arbetet med att bevara just den här kaninrasen. Då kunde vi kombinera djurintresset med intresset för gamla kulturarv."
Att det blev gotlandskaniner och ingen annan ras var alltså lite av en slump, men vi uppskattade dem eftersom att de har kvar relativt många av kaninens "naturliga" egenskaper och instinkter. De är avlade efter funktion och hälsa, inte utseende eller någon specifik egenskap, vilket har gjort dem till sunda och i regel friska djur.
"Vi tycker att det är viktigt att värna om gamla kulturarv, oavsett om det handlar om djur, växter och lantbruksmetoder, eller arkitektur, musik och konsthantverk. Det är viktigt att inte helt glömma bort gamla metoder, liksom att inte enbart hålla moderna, hårt drivna plantor och djur.
De gamla sorterna har andra kvaliteter och vi vet inte när i framtiden det kan komma att bli livsviktigt för oss människor.
Att vi från början valde just gotlandskaniner beror på att en av Hennys tidigare klasskompisar har gotlandskaniner i genbank. De inspirerade oss genom sin entusiasm och sin syn på djurhållning. Det var från den genbanken vi köpte våra första kaniner, Vilma och Mandel, och därför kändes det också logiskt att även vi skulle välja att bli genbank och fortsätta arbetet med att bevara just den här kaninrasen. Då kunde vi kombinera djurintresset med intresset för gamla kulturarv."
Att det blev gotlandskaniner och ingen annan ras var alltså lite av en slump, men vi uppskattade dem eftersom att de har kvar relativt många av kaninens "naturliga" egenskaper och instinkter. De är avlade efter funktion och hälsa, inte utseende eller någon specifik egenskap, vilket har gjort dem till sunda och i regel friska djur.