Henny
Jag är född 1999, uppvuxen i ett villaområde i Stockholm, och har ända sedan jag var liten varit intresserad av djur och natur. Mina första husdjur blev kaninerna, 2013, och vad som började som enbart sällskapsdjur växte snart till genbank och de var inte längre bara två stycken. Hösten 2015 började jag på Järna Naturbruksgymnasium, inriktning lantbruk, med fokus på ekologisk och biodynamisk odling och djurhållning. Där bodde jag på internat, och innan de tre åren tog slut med studenten våren 2018 hade vi flyttat norrut. Numera bor jag med mina föräldrar på en liten gård i norra Hälsingland, där vi har kaniner och grönsaksodling i dagsläget och jag drömmer om att utöka med fler djur och mer odling.
Annat som intresserar mig är hantverk, kreativt skapande i alla former - fota, rita, måla, skriva, spela musik - och gammal kunskap. Jag använder gärna gamla tekniker, vill lära mig hur folk levde förr, och ta vara på den kunskap som riskerar att försvinna i dagens framåtriktade samhälle. Jag vill bli självförsörjande i den mån jag kan. Under läsåret 2018-2019 läste jag också en deltidskurs på distans via Hola folkhögskola, om läkeväxter och deras användning både i nutid och historiskt.
Annat som intresserar mig är hantverk, kreativt skapande i alla former - fota, rita, måla, skriva, spela musik - och gammal kunskap. Jag använder gärna gamla tekniker, vill lära mig hur folk levde förr, och ta vara på den kunskap som riskerar att försvinna i dagens framåtriktade samhälle. Jag vill bli självförsörjande i den mån jag kan. Under läsåret 2018-2019 läste jag också en deltidskurs på distans via Hola folkhögskola, om läkeväxter och deras användning både i nutid och historiskt.
Genbanksarbetet är något som känns värdefullt. Gotlandskaninen är en ras med många fina egenskaper, och just att den är en lantras som funnits på gårdarna runt om i landet så länge gör att den har egenskaper anpassade till just den typen av förhållanden. Vi är många som anser dem väl värda att bevara. Redan från början gick vi med i Föreningen Gotlandskaninen, en väldigt trevlig lantrasförening där jag numera sitter som suppleant i styrelsen.
För ett par år sedan började jag bli intresserad av kaninhoppning, då min granne och nära vän också skaffat kanin och börjat hoppträna. Sedan andra januari 2017 är jag medlem i HäKH - Hälsinge Kaninhoppare, men har hittills inte tävlat aktivt.
Jag har också sedan en tid tillbaka valt att vara medlem i Sveriges Kaninvärfärdsförening, för att uppmuntra en mer naturnära och sund kaninhållning.
För ett par år sedan började jag bli intresserad av kaninhoppning, då min granne och nära vän också skaffat kanin och börjat hoppträna. Sedan andra januari 2017 är jag medlem i HäKH - Hälsinge Kaninhoppare, men har hittills inte tävlat aktivt.
Jag har också sedan en tid tillbaka valt att vara medlem i Sveriges Kaninvärfärdsförening, för att uppmuntra en mer naturnära och sund kaninhållning.
Tina
När jag var barn köpte vi två kattungar, två kullsystrar. Den ena var min och den andra min systers. De var underbara, tillgivna djur som oftast ville vara med där vi var, gärna ligga mitt på tidningen eller på spelplanen. Ända tills efter att jag flyttade hemifrån fanns de hos oss. Efter det har jag inte haft några djur, fram till sommaren 2013, när vi skaffade de första två kaninerna.
Jag hade dittills inte velat ha djur, för att inte vara så bunden. Men nu när min dotter blivit tonåring och själv kan ta ansvar för djur, så gick jag med på kaniner. De var helt och hållet hennes djur. Det var helt och hållet hon som skulle ta hand om dem, ge dem mat, städa burarna och umgås med dem så de blev tama. Så var i alla fall vår plan. Men väldigt snart märkte jag att jag blev mer och mer engagerad själv. Inte minst genom att planera, göra egna ritningar och bygga burarna. Jag ville lära mig mer om vilda kaniners liv, för att försöka ge våra djur en så naturlig miljö som möjligt, med hänsyn till våra begränsningar i utrymme, pengar och tid.
Jag tycker det är fascinerande att umgås med djur. Kanske för att det är en så stor kontrast mot resten av mitt liv. Jag lever mest i huvudet. Hjärnan är full av tankar och ideer som snurrar runt, ibland alldeles av sig själva. Men för att få kontakt med en varelse som inte alls talar samma språk som jag - inte ens samma kroppsspråk - så måste jag använda intuition och känsla. Jag måste ner i kroppen, vara mer närvarande i stunden. Att sitta inne hos kaninerna hjälper mig att koppla av och komma tillbaka till mig själv. Jag hade glömt känslan av att få kontakt med ett djur.
Att det blev just kaniner - och inte andra djur - beror delvis på att jag inte har disciplin (eller lust) nog att gå ut med en hund tre-fyra gånger om dagen och att jag dessvärre blivit allergisk mot katter. Häst kändes inte aktuellt i en villaträdgård. En av Hennys klasskompisar har både hönor och kaniner. Tidigare hade jag inte riktigt tänkt på att man faktiskt kan ha 'lantdjur' i en villaträdgård i en storstad. Tanken att plocka egna ägg lockar fortfarande, men jag tycker fåglar är lite läskiga och oberäkneliga. När våren kom föddes deras nya kull med kaninungar. Och efter att ha varit där och tittat på ungarna var steget inte så stort längre...
Jag tycker det är fascinerande att umgås med djur. Kanske för att det är en så stor kontrast mot resten av mitt liv. Jag lever mest i huvudet. Hjärnan är full av tankar och ideer som snurrar runt, ibland alldeles av sig själva. Men för att få kontakt med en varelse som inte alls talar samma språk som jag - inte ens samma kroppsspråk - så måste jag använda intuition och känsla. Jag måste ner i kroppen, vara mer närvarande i stunden. Att sitta inne hos kaninerna hjälper mig att koppla av och komma tillbaka till mig själv. Jag hade glömt känslan av att få kontakt med ett djur.
Att det blev just kaniner - och inte andra djur - beror delvis på att jag inte har disciplin (eller lust) nog att gå ut med en hund tre-fyra gånger om dagen och att jag dessvärre blivit allergisk mot katter. Häst kändes inte aktuellt i en villaträdgård. En av Hennys klasskompisar har både hönor och kaniner. Tidigare hade jag inte riktigt tänkt på att man faktiskt kan ha 'lantdjur' i en villaträdgård i en storstad. Tanken att plocka egna ägg lockar fortfarande, men jag tycker fåglar är lite läskiga och oberäkneliga. När våren kom föddes deras nya kull med kaninungar. Och efter att ha varit där och tittat på ungarna var steget inte så stort längre...